Avfallet är inte problemet - det är symptomet

Ibland händer det att vår kundservice ber mig om hjälp att svara på inkomna mail. Oftast gäller det lite speciella frågor, eller snarare synpunkter, från personer som tycker att det här med avfallshantering ”har gått för långt”.

Matavfallspåsen som åkte hiss

En man skrev till exempel att han absolut inte ville sortera ut sitt matavfall, för han var övertygad om att den energiförlust det innebär att åka hiss med matavfallspåsen till soprummet i källaren medför en negativ miljöpåverkan som överstiger den positiva effekt det innebär att biologiskt behandla matavfallet.

Jag frågade honom i mitt svar varför det i hans beräkning gick åt mer energi att åka hiss med matavfallet i den bruna papperspåsen, än ifall han hade åkt med det i restavfallets plastpåse.

Det visade sig att han inte hade ”tänkt på det”.

För det verkar som om vi ofta glömmer bort vad som hade hänt istället.

Även ifall det faktiskt innebär en energiförlust att åka hiss med matavfall, så betyder ju inte det att matavfallet försvinner bara för att du inte vill åka hiss med det.

Många gånger kan vi i avfallsbranschen uppleva att vi får lite onödigt ensidig och orättvis kritik för på vilket sätt vi tar hand om avfallet.

Man tenderar att fokusera på den miljöpåverkan vår bransch har, utan att se att den oftast är den minsta delen i den totala miljöpåverkan under en produkts livstid. Om detta skrev jag i ett tidigare blogginlägg.

Nu är det slutsorterat

Ett annat mail jag fick hantera var från en man som nu minsann skulle helt sluta sopsortera, eftersom han hade läst i tidningen att vi på Sysav tog in avfall från England för att återvinna till fjärrvärme här i Malmö.

På något sätt skulle det bli bättre då ifall han slängde allt avfall i samma tunna. Oklart hur, men frågan om avfallsinförsel verkar var särskilt laddad för många.

För även när vi kan visa på den direkta klimat- och miljönyttan med att behandla avfallet i Sveriges toppmoderna anläggningar, istället för sämre behandling i andra länder, så finns det människor som har invändningar. Dessa invändningar är i huvudsak två:

”Man ska inte ta hand om andra länders skit”

Då vill jag ställa en motfråga; Varför inte? Ifall det nu är bättre för jordens miljö och klimat. Klimatet känner ju inga gränser. En deponi i England som läcker metangas berör oss alla.

Dessutom kan man ju fråga sig om gemene man har riktigt koll på hur mycket avfall vi svenskar ger upphov till i andra länder genom vår konsumtion. Det är ju i produktion av det vi konsumerar som absolut mest avfall uppstår. Men när det väl har blivit avfall, är vi här i Sverige, jämfört med de allra flesta länder, faktiskt duktiga på att nyttja avfallet som en resurs.

Det mesta är importerat

Den andra invändningen mot avfallsinförsel är:

”Det är helt galet att transportera avfall hela vägen från England”

Visst innebär det en miljöpåverkan att transportera avfall med båt från England. Men varför blir vi så upprörda av just den här transporten?

Ungefär 7 procent av det avfall Sysav behandlade förra året kom från andra europeiska länder. Men egentligen är ju det mesta av avfallet i Sverige importerat. Ifall du tittar på valfri grej som du tänker ta med dig på nästa tur till återvinningscentralen, fundera på varifrån den kommer. Hur långt den har åkt.

Bland annat importerar vi till Sverige varje år el-prylar till ett värde av mer än 160 miljarder kronor. Prylar som så småningom blir avfall.

Tänk rätt, tänk runt

Så det är verkligen dags att börja betrakta avfall som ett symptom på något som har gått fel tidigare i kedjan.

Det bästa vore såklart att det inte blev något avfall att behandla. Framtiden är ju cirkulär. Eller som jag brukar säga; Tänk rätt, tänk runt. Låter det snurrigt?

Rustan

P.S. Vi ses väl i Almedalen? Jag står på scen med politiker, framtidsspanare och projektledare och lovar att det blir ett intressant samtal.